Baby in da hood, whining like you wouldn't...

Måste bara berätta om något som fick mig att le största leendet idag, älskar människor som kan vara trevliga och allmänt utåtgående även fast de kanske inte känner den andra personen i fråga. Men i alla fall, det stod två tjejer och dansade i C-korridoren... känn er träffade. Och såg att det stod en kille bakom dem som hukade sig något vid sitt skåp för att undvika en armbåge i ansiktet av de flaxande tjejerna och det första jag tänkte var liksom "wtf? är det en koreografi ens?" Men jag smet smidigt förbi både dem och killen. Killen visade sig ha skåpet brevid mig... har aldrig sett honom förut, skumt. Men jag öppnade skåpet lite för att dra ut min jacka, Rudbeck's skåp är nämligen sämst för man kan inte öppna de för mycket för då kan "grannen" inte öppna sitt och då är man  i vägen, men killen måste sett att jag kollade över axeln på tjejerna som dansade konstigt och jag gjorde väl nån liten min som ja inte tänkte på, men killen vände sig typ emot mig och bara gjorde ett smått litet förstående skratt eller mer som ett "hehe" och lite smått generad nästan lät det som. Det var urgulligt, han är en sån kille jag annars aldrig skulle lägga märke till men det där fick mig bara att le. Jag måste säga att jag är inte van vid att killar jag aldrig pratat med kollar mig i ögonen och bara med ett skratt så fattar man vad de menar och håller med till hundra. Tack grabben breve du upplyste min dag!